Vetenskapen bakom SOZO
Vad är bioimpedans?
Bioimpedans är en mätning av det elektriska motståndet i kroppens vävnader. Bioimpedansmätning utförs genom att skicka en svag och helt smärtfri elektrisk signal genom kroppen. Genom att mäta och analysera vävnadens resistens finns detaljerad information om vätske- och vävnadsstatus samt vätskefördelning.
BIS effektivitet
Bioimpedansspektroskopi (BIS) mäter impedans på 256 olika punkter som täcker ett frekvensspektrum från 3 – 1000 kHz. Detta ger en noggrann mätning och analys av extracellulärvätska, intracellulärvätska och kroppens totala vätskestatus (Total Body Water). BIS är inte beroende av populationsspecifika algoritmer, vilket möjliggör en exakt mätning av den enskilda patienten.
Andra bioimpedanssystem på marknaden baseras ofta endast på en enda frekvens (50 kHz). De förlitar sig ofta på populationsspecifika data för att ge en uppskattad mätning av patientens vätskestatus, och får därmed inte en korrekt individuell mätning. Med SOZO är det dock möjligt att upptäcka även små vätskeförändringar i kroppen hos den enskilda patienten.
Studier har visat att BIS-teknik gör det möjligt att diagnostisera lymfödem 4–10 månader tidigare än med andra metoder1. Tidig diagnostisering av lymfödem är kritiskt för en lyckad behandling, ”normalisering” av tillståndet och därmed minska risken för framtida skador.
BIS eller BIA?
Single Frekvens Bioimpedans Analyse (SF-BIA) är den mest använda metoden och finns i otaliga personvikter med kroppsanalys för hemmabruk. SF-BIA använder en enda frekvens (vanligtvis 50 Hz) och är baserad på en 2-delad kroppsanalys där fettmassa + fettfri massa = kroppsvikt. SF-BIA kan inte ge en tillförlitlig differentiering mellan ICF och ECF. Eftersom de flesta SF-BIA-enheter endast använder en frekvens på 50 kHz finns det risk för att den elektriska signalen inte kommer att passera genom cellmembranet, vilket resulterar i felaktig mätning av både vätske- och vävnadstyper. Dessutom använder mätmetoden populationsspecifika algoritmer. Detta innebär att det uppstår fel och resultaten inte är tillförlitliga, om mätningen utförs på personer vars kroppsammansättning skiljer sig från oförmåga görs om de mäts på personer vars kroppssammansättning skiljer sig från normalpopulationen, t.ex. pga. sjukdom eller övervikt.
Multi Frekvens Bioimpedans Analyse (MF-BIA) skiljer sig från SF-BIA genom att samla data från 2 eller fler frekvenser. MF-BIA kan differentiera mellan ICF och ECF, men har fortfarande samma utmaningar när det gäller användningen av populationsspecifika algoritmer. Tillräcklig tillförlitlighet uppnås därför inte om personens kroppssammansättning skiljer sig från den normala populationen, t.ex. sjukdom eller övervikt.
Bioimpedans Spektroskopi (BIS) er helt unik, och skiljer sig väsentligt från SF-BIA och MF-BIA. Till skillnad från BIA är BIS inte baserat på statistiska, populationsspecifika algoritmer, utan på data från den enskilde patienten. Dessutom mäter BIS impedansen på 256 individuella frekvenser, och täcker ett frekvensspektrum från 3 - 1000 kHz.
Kroppsanalys kan ge avgörande information vid behandling av vissa patientgrupper. Body cell mass (BCM) är en viktig indikator på näringsstatus, och kan uppskattas genom att mäta intracellulärvätska (ICF). Att mäta extracellulärvätska (ECF) är också viktigt, eftersom många patientgrupper visar förändringar i vätskefördelning, särskilt patienter som lider av kakexi, patienter med dialys och överviktiga personer.
Fördelen med BIS är att metoden inte endast mäter Total Body Water (TBW) som BIA, utan har också den unika egenskapen att den kan differentiera mellan ECF och ICF, och gör det därmed möjligt att estimera BCM1.
1Cornish BH, Chapman M, Hirst C, Mirolo BR, Bunce IH, Ward LC, THomas BJ. Early Diagnosis of Lymphedema Using Multiple Frequency Biompedance. Lymphology 34, 2-11, 200.
2. C. Earthman, D. Traughber, J. Dobratz, and W. Howell, “Bioimpedance spectroscopy for clinical assessment of fluid
distribution and body cell mass,” Nutrition in Clinical Practice, vol. 22, no. 4, pp. 389–405, 2007.